: )



Jag är verkligen dålig på sånt här.  men skit samma,
en låååång helg med bara plugg & lektants arbete. helt slut & önskar linda kunde komma hem så vi kan träffas.
Oskar Lukas Hugo & Hilma är iallafall helt och hållet ett paket underbara änglabarn som jag älskar över allt annat.
Även denna helgen kom klockrene-Hugo med årets snille-blixt. "om inte vit choklad är målad med vit färg, så måste ju någon ha sugit av den bruna färgen från chokladbiten..."
hugo, hugo..

plugget är nästintill klart, har bara hemkunskaps-analysen kvar och lite små detaljer med so:n.
men nu ska jag sova, innan jag ska ut, för att sen gå in o sova igen :)
puss!

livet i en ensam korridor.

jag, mig, moí, me, I, ?


jag, smarta IQ-befriade mathilda byström, tog nyss bort mina gamla inlägg. suck , inte md flit. råkade bara komma åt fel knapp. jag ska nog inte fortsätta blogga ^^                                                                                    
spanska gruppen är borta nu i en vecka. det vill säga alla jag umågs med. suck, men livet går vidare & faktum är att lite ensamhet i de folkfulla korridorerna är aldrig fel, he he..
ny mobil är beställd & idag är det bara 4 hela dagar kvar till lisseberg :) och 19 dagar kvar till RIX!

Puss!


fotograf: Malin Byström.

ett vanligt Du, i en vanlig Dag


texten ni säkert redan läst.
jag förstår inte hur medkänsla så snabbt kan förvandlas till hat. hur min vänlighet mot er , plötsligt förvandlas till ilska? jag mår illa när jag hör ordet anorexi, och kokar över av ilska så fort jag ser en smal tjej motionera. jag hatar anorexi. hatar, hatar, hatar!
jag kommer ihåg när jag, högst av allt, önskade mig en onaturligt smal kropp med utstickande ben överallt. den sista tiden älskade jag min synliga nyckelben och mina utstickande höftben var det bästa jag visste. men ändå fick jag inte nog, jag ville bara mer, mer och mer!
nu ligger det ett tuntfint lager fett över mina ben, och vissa dagar vill jag bara slita bort det. men det sitter där som ett skal, ett skal som skyddar mig mot Svälten. jag fick hjälp, och den mesta tiden är jag stolt över min styrka att klara det, men vissa dagar är 'frisk-bestämmelsen' det största misstaget i mitt liv.
det ni där ute inte förstår, är att anorexi är en dödlig sjukdom. en sjukdom som kan förstöra hela din framtid. chansen att få barn minskar, och för vissa som aldrig blir friska, försvinner chansen helt. ingen ska försöka gå ner i vikt, förrens man växt klart. mycket kan ändras, och din kropp kan förändras radikalt på bara några år.
jag vet en tjej (kommer du ihåg? ta åt dig isåfall..) som skrev ett sms till mig en gång: 'är det försent att få en ätstörning? jag måste gå ner i vikt..' hur kan du? jag trodde du var smartare än så?
jag vet en annan tjej (kommer du ihåg? ta åt dig isåfall..) som alltid funnits där som stöd, som en dag vräkte ur sig: 'jag är så fruktansvärt fet! frå & med nu ska jag börja äta nyttigt. och jag kommer inte få anorexi, för min syster gick ner i vikt utan att få det, så jag kommer inte heller få det..' hur kunde du? det står inte stämplat i pannan, på dom som ska få anorexi. och bara för att din syster inte fick det, är chansen stor att du får det ändå.

snälla, alla ni som läser, tänk er för. vänta, se, och gör inget ni kommer få ångra. livet är för kort för att man ska förstöra det på bantning.
jag kräver ingen medlidsam komentar. men snälla, komentera med ditt namn, som tecken på att du har läst det, och att du förstår. jag vill att du ska förstå, det här är viktigt.


texten du säkert redan läst, texten du skrev under ditt namn på att du förstod. jag trodde verkligen du förstod, men du förstår mindre än vad du själv är medveten om. jag hoppas detta var sista gången du skrev nåogt liknande till mig. jag hoppas att du förstår att du gör mig men framförallt dig själv illa.
dela inte dina problem med mig. förlåt att jag säger ifrån. förlåt att jag sätter gränser.

puss!

RSS 2.0